Varsamhetskravet, största skämtet inom Plan och Bygglagen 

2026-02-20

Om du ska köpa ett hus så har du alltid kunnat ta fram detaljplaner eller områdesbestämmelser för området huset ligger i och på så sätt ta reda på vad du får göra med huset eller rättare sagt hur du får bygga på fastigheten. Ett fantastiskt system och jag tror att jag har hört att andra länder har tagit efter detta (kan ha fel:)).

Hur som helst så har man följt detaljplanens regler och utformningskrav så har man med säkerhet vetat vad man köper eller du kanske bott i ditt hus länge och nu vill bygga om och du läser detaljplanen som medger att det ni vill göra funkar. 

Så här står det i Plan och bygglagen:

“Det finns inget krav på att kommunen i förväg har tydliggjort innebörden av varsamhetskravet. Oberoende av om det finns ett sådant underlag eller inte så ska kraven tillämpas. Det ligger dock i sakens natur att kommunens ståndpunkt får större tyngd om kraven har kommit till uttryck i en antagen plan eller till exempel i ett bevarandeprogram. Vid ett flertal tillfällen har lagstiftaren också understrukit vikten av att kommunerna ändå tar fram ett sådant underlag. Genom att i förväg sprida kännedom om de värden kommunen önskar slå vakt om så kan man öka förståelsen för dem och underlätta hanteringen för såväl den enskilda som för byggnadsnämnden. Det bästa skyddet för en plats värden är om de är välförankrade hos kommuninvånarna. Sker en samlad redovisning i till exempel ett kulturmiljöprogram eller i anslutning till ett översiktsplanearbete som hanteras i en demokratisk process ger det fastighetsägare och övriga medborgare möjligheter till inflytande och en offentlig debatt (jfr prop. 1985/86:1 sid. 231 och 482-483 samt prop. 2009/10:170 sid. 166 och 416).”

Detta innebär i stora drag att med dagens handläggare som har så svårt att ta beslut och många som älskar att "tycka en massa” så är denna paragraf en dröm. Nu kan de helt enkelt utan någon som helst information eller verklighetsförankring säga nej om de tycker att det inte ser bra ut. Nu pratar vi om vad den enskilde handläggaren tycker då jag har ett antal kunder som sökt för liknande tillbyggnader och några har fått bygglov medan en del helt enkelt fått avslag.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur detta kommer sluta när de svenska medborgarna inte har en aning om vad de får göra, för de kan ha köpt ett hus som de vill ha och enligt detaljplanen så får de bygga ut och till och med göra en till våning. De köper huset för massor av pengar och tar extra lån för att de vet att detaljplanen medger att de får göra det som de tänkt. De har till och med pratat med kommunens rådgivning som bekräftat att det går bra.

Familjen anlitar en arkitekt som ritar deras dröm och de lämnar in en bygglovsansökan. Ett antal månader går och nu börjar det, deras utnämnde handläggare skickar föreläggande om komplettering och sökanden gör allt som handläggaren vill att de ska göra. Efter många turer så kommer så beskedet att de ej får bygga som de tänkt för “Plan- och Bygglagen (2010:900) 8 kap. 17 §” finns ju att tillgå så att handläggaren kan säga nej äntligen, för de hittade inga andra fel. Jag säger på detta viset då jag har varit på många konferenser där jag hör handläggare som sitter och skryter om hur många nekanden de gjort. Detta är tyvärr inget skämt utan hur dagens byggnadsnämnd fungerar i snart hela landet.

Vad ska vi göra åt detta, det ska ju vara kul att söka bygglov och det vore ju fantastiskt om de människor som söker bygglov också tyckte det var kul att hjälpa, guida och underlätta för medborgarna. Om de nu gick att få tag på förstås:) 

Tillbaka till bloggen